Wow. Jag är mållös. Grät till och från hela dagen igår av era ord. Jag har dels fått tagit del av så starka berättelser genom er som har gjort mig så otroligt berörd men även så mycket fina peppande meddelanden till dels mig men såklart Albin. Jag och Victor låg i soffan igår och läste allting högt. Även alla fina texter ni har skrivit när ni har donerat. Jag grät och sa det till Victor att jag är så bortskämd med er som följare. Som tar er tiden att skriva, dela med er och hjälpa. Det är helt sjukt. Att jag kan öppna upp mig såhär framför er och få så mycket tillbaka. Mer än vad jag kan hantera nästan.

Jag är verkligen, från djupet av mitt hjärta, så tacksam. Och jag har aldrig blivit så berörd över någonting på sociala medier som jag blev av er igår. Tack.

Jag kommer att skriva lite mer om det här nu i december hade jag tänkt så att jag förhoppningvis når mitt mål, och kanske kan upplysa fler människor om sjukdomen.

Idag får jag göra det hittills viktigaste i mitt yrkesliv någonsin och det är att dela med mig och sprida mig av information om hjärnforskning och schizofreni tillsammans med Hjärnfonden. När jag fick mailet och förfrågan för några månader sedan så blev jag så glad att jag grät och ringde mamma. Och när Victor kom hem sprang jag till dörren och berättade. I mitt jobb är det så mycket yta och allt det där, som jag även älskar. Men känner man mig, riktigt Maja, så vet man att jag lider av svår ångest och att min storebror är sjuk i schizofreni. Att dessa ämnen är någonting jag länge har brunnit för. Och att jag idag har såpass stora plattformar och kan sprida budskapet vidare är det finaste någonsin.

För snart fem och ett halvt år sedan så hamnade min storebror i en psykos som sedan resulterade i diagnosen schizofreni. Han har förmodligen haft sjukdomen hela livet och genom psykosen så bröt den ut. Det året var helt klart det värsta i hela mitt liv. Och den sommaren då allting hände så hamnade jag i chock och i ett trauma som jag idag fortfarande bearbetar. Det var så mycket som hände att det blir för långt för att skriva om här. Han försökte ta livet av sig flera gånger. För rösterna sa åt honom det. Polisen ringde mig varje dag i Oslo för att kolla om det stämde att jag hade blivit bortrövad och våldtagen som min storebror hade ringt in och anmält. Jag minns när jag för första gången träffade Albin efter händelsen på psyk så satt han vi ett stort bord och vägde inte mer än 55 kilo. Blå runt halsen av telefonsnöret han hade försökt strypa sig själv med. Det är den mest sorgliga dagen i hela mitt liv och jag kommer alltid att minnas varenda detalj av den dagen. Då trodde jag att Albin var borta för gott. Att jag fick mina år med honom men frånochmed nu så fanns inte längre min storebror.

Det tog flera år innan Victor fick träffa riktiga Albin. I början var Albin bara ett skal, satt tyst och var hög på mediciner. Men med åren har han blivit friskare och friskare. Och mer Albin och Albin. Den roliga, smarta storebrorsan jag alltid har haft är tillbaka. Och ett av de finaste minnena jag har är när min stora kärlek i livet Victor, satt vid samma middagsbord som Albin och skrattade åt hans skämt. Det var som om att Victor för första gången fick se den storebrorn jag hade växt upp med. Den man frågade frågor och den man tvingade hjälpa en med svenskaläxan. Om ni tycker att jag skriver bra, då har ni ingen aning om hur duktig han är med ord. Jag hoppas att han en dag skriver en bok. Då ska jag köpa varenda exemplar.

Det har varit tuffa år, för mig och mamma och vår familj. Men framförallt för Albin såklart. Jag är så stolt över honom. Och jag är så tacksam över att allting har gått så bra som det har gått. Men det går inte så bra för alla, och Albin är det där exemplet man berättar om för insjukna personer. ”Man kan leva ett normalt liv”. Det har gått så bra för honom. Även om han aldrig kommer att bli frisk och även om han fortfarande äter många tunga mediciner. Men nu vill jag hjälpa till att sprida ordet vidare. Så att fler kan få hjälp, och att fler kan bli lika friska som Albin. Och så vill jag att Albin ska fortsätta att bli bättre. Så bra att han en dag lever ett helt normalt liv. Och så vill jag ändra synen på schizofreni. Jag vill utbilda. Jag vill att när mina barn är stora och dom får frågor om sin morbror så ska inte fördomarna vara att han är som Gollum i Sagan om ringen. Utan man ska veta hur det egentligen är. Att det är en psykisk sjukdom som är väldigt vanlig. Och ingenting farligt.

Så jag har tillsammans med Hjärnfonden startat en insamling med inriktning schizofreni så att vi kan forska mer om Albins sjukdom. Jag satt ett högt mål. Men jag tänkte att med hjälp av er så kan det gå. Och jag hoppas att ni vill vara med och hjälpa mig, även om jag vet att många fler kan relatera till annan slags psykisk ohälsa. Just nu, vill jag bara lyfta schizofreni en liten stund, för Albins skull.

Förresten så har jag inte berättat för er om hans fantastiska tal till oss. Sanna och John hade bett alla som skulle hålla tal att välja ut en låt som skulle spelas efter presentationen av talaren. Musiken började spelas och Albin ställde sig upp och var så inne i stunden att han stod framför oss och dansade. Till en Mikael Wiehe-låt. Vi har alltid lyssnat på honom och det var så självklart att han hade valt just den låten (ni hittar den ). Där stod han och dansade. Och där satt jag och grät. Fångade varje millisekund av min storebror som stod framför mig och gungade för min skull. För kärlekens skull.

Efter hans fina tal så avslutade han med orden ”Och Victor, lycka till.” Albin om någon vet vad han pratar om när han säger det. Som han har fått stått ut med alla dessa åren. Och ändå har han aldrig tröttnat på mig utan alltid varit så stolt över att just jag är hans lillasyster. Och jag är så stolt över att just han, är min storebror.

Med mej blir du aldrig av med Albin.

Du kan åka ut i vida världen 
bort ifrån far och mor 
och du kan lämna släkt och vänner 
och landet där du bor 
Du kan stanna borta i tusen nätter 
borta i tusen dar 
Men mej blir du aldrig av med 
Nej, med mej blir du aldrig av 

Jag ska sjunga sånger om evig kärlek 
Jag ska sjunga sånger om hopp och tro 
Jag ska sjunga sånger om ljusa ögon 
och om hjärtats röda blod 
Jag ska sjunga sånger om fagra löften 
sånger om lust och lek 
Jag ska sjunga sånger om sorg och saknad 
och om trolöshet och svek 

Du kan komma hem till folkets jubel 
Du kan komma hem i en limousin
Du kan komma hem som primadonna 
och gala högt och fint 
Du kan komma hem i lump och lasor 
Du kan komma hem utan pengar kvar 
Men mej blir du aldrig av med 
Nej, med mej blir du aldrig av 

Jag ska sjunga sånger om det som växer
sånger om det som gror 
Jag ska sjunga sånger som ger dej styrka 
och envishet och mod 
Jag ska sjunga sångerna som lindrar 
Jag ska sjunga sånger som ger dej tröst 
Jag ska sjunga sångerna som vaggar 
och värmer i ditt bröst 

Jag ska sjunga sånger om gröna skogar 
och om floden som flyter fram 
Jag ska sjunga sånger om himlens stjärnor 
Och om vägens rök och damm 
Jag ska sjunga sånger om svarta tjärnar
sånger om öppet hav
Jag ska sjunga sånger om fjärran stränder 
och om skepp som går i kvav

Och du kan bli gammal, grå och grinig 
fattig och ful och sjuk 
och du kan tappa dina tänder 
och se helt för jävlig ut 
Du kan bli en stackare i livet 
en skugga och ett vrak 
men mej blir du aldrig av med 
Nej, med mej blir du aldrig av 

Jag ska sjunga sånger om tunga dagar 
sånger om slit och släp 
Jag ska sjunga sånger om tomma magar 
och om att tvingas ner på knä 
Jag ska sjunga sånger om hårda tider 
sånger om naken nöd 
Jag ska sjunga sånger frusna hjärtan 
och om nederlag och död 

Nej, mej blir du aldrig av med
Med mej blir du aldrig av
Jag ska sjunga mina sånger 
till din allra sista dag 
Jag ska finnas vid din sida 
för det är där jag helst vill va 
Nej, mej blir du aldrig av med 
Med mej blir du aldrig av.

Här hittar ni min insamling, hjälp mig att nå mitt mål, det skulle verkligen betyda världen för mig.